Har varit förskonad från det mesta... Har inga bråk med mina killar, de är lugna och trygga och gör sällan tokigheter... Men igår fick de för sig att partaja loss med några kompisar och jag visste inget. Vid halv 1 på natten hör jag en av mina killar + en kompis snacka i badrummet hos oss (hörde när de kom hem) och gick tillslut upp. Då visade det sig att minstingen (på snart 17 år) kräkts ner hela badrummet OCH sig själv. De gör allt för att hjälpa honom och äldsta sonen tar hand om sin bror...
Inte så skoj att sanera badrum och unge med en mage i vägen och mitt i natten. Sen har jag gått upp ofta inatt för att kolla att han levde.
Idag har han dock mått relativt bra - om än att han har sovit större delen av dagen. Och båda killarna har bett om ursäkt och minstingen sa "Ja, nu har jag lärt mig nåt".
Nå, skälla har jag inte behövt, det räcker att dom får leva med "skammen". Det viktiga är ändå att de kommer hem, att de vågar komma hem och att jag vet att de ändå har respekt för mig - mitt i de här dumheterna. Det låter som om jag inte tycker man ska skälla på dom, och egentligen så blir jag ju lite arg på att de gör såna här dumheter fast samtidigt tror jag inte på att skälla ut dom och göra så att dom inte vågar komma hem. Jag VET att de förstår hur jag tänker, vi pratar ju om det hela utan att jag skäller och förmanar.
Även om man inte vill kännas vid såna här grejer, så kommer de ju tyvärr förr eller senare. Och jag är glad att jag fått uppleva det relativt sent iaf och inte ofta.
Idag har jag haft grymt ont i ryggen och bäckenet och knappt kunnat gå, inte så konstigt med tanke på de avancerade gymnastiska övningarna och böjningarna inatt. Men jag har vilat 2 tim nu på dagen och tar det lugnt. Allt löser sig.
Så, jag kan väl ändå titulera mig "riktig" tonårsmamma nu ;-)
13 kommentarer:
Vilken bra och klok mamma dina killar har! "Det viktiga är ändå att de kommer hem, att de vågar komma hem och att jag vet att de ändå har respekt för mig - mitt i de här dumheterna."
Precis så hoppas jag att jag också agerar och resonerar när det blir min tur!
Kram på dig och lycka till med både bebbe och storebröder :-)
Skäll är inte alltid nödvändigt. Om de förstår vad som gjordes fel och dessutom visar det på ett uppriktigt sätt - vad nytta gör skäll då? Tycker du hanterar det bra jag. :)
Ja tror att de flesta mammor med barn i tonåren går igenom detta!!
Inte för att mina barn är så stora så jag pratar av erfarenhet...
men det var inte alls länge sedan jag själv var tonåren...
å jag har väl också råkat ut för den "magsjukan" din son drabbades av :)
Jag tycker du tog det bra, han har nog lärt sig att dricka med måtta nu.
Kram
Karin
Du är klok du. Som barn så är det oftast värre med en "besviken" mamma än en skällandes och skrikandes mamma.
Vad hade hjälpt om du skällt? Om det händer igen kanske han inte kommer hem. Men som han sa" Ja, nu har jag lärt mig något" och det tror jag på. Min son ,19 år, var med om detta förra sommaren och det hemska var att vi var på semester på sjön och var inte hemma och kunde ta emot honom när han som mest behövde oss. Han farbror som bor granne tog väl hans om honom och sedan dess har han kommit hem efter fester i gott skick. Skammen finns där och man lär sig efter misstag.
Jag tycker du är en fantastisk mamma och kommer att bli en sådan framöver:-D
Kram
Paula Warg
Klokt av dig tycker jag, jag är så rädd för att barnen inte ska våga komma hem, så jag tycker du ska vara supernöjd med att de litar på dig att de faktiskt tog sig hem och inte blev liggandes ute på stan nånstans, sen vet man ju själv att man skäms ändå utan att mamma behöver skälla på en.
Vad skönt att de kom hem och inte låg ute ngnstans. Det tjänar inget till att bli arg - även om ilskan beror på oro. Hoppas jag kan hålla tand för tunga när min 16-åring tar sin första fylla.
Du är en klok människa!!
Tack för en trevlig blogg förresten.
//Y
Själv är jag också tonårsmamma, och jag tycker som du. Bara dom förstår att vad dom gjort är fel, ska man inte skälla på dom. Det är det värsta jag vet att höra föräldrar skälla ut sina barn.
Bra jobbat!
Lotta
Första fyllan är en viktig grej!
Jag tror att utav den lär man sig mycket!!!!! Har jag gjort iallafall!! jag vet vart min gräns finns!!
Vilken underbar relation du och "grabbarna" har. Hoppas att du och bebisen mår bättre nu efter alla gymnastiska övningar som saneringen innebar.
Grattis Helene! Välkommen ut till verkligheten med tonårsbarn. :O))
Du ska skratta dig lycklig att du har 2 så kloka barn som går hem när de är såååå fulla, de kunde lika gärna hamnat hos polisen.
Själv åkte jag buss med en som sydde i papperskorgen bakom min rygg *blääää*
Sommarkramen Anna
Jag tycker att du hanterade det på ett bra sätt. Jag bävar för den dagen då mina döttrar blir tonårigar. Jag hoppas att dom inte brås på mig för mycket, då får jag det tufft!
Jag älskar att komma in och läsa på din sida och se alla fina kort och alster.
Kolla in på min sida *blink*
Hälsningar Pia
Ja du, tänk så väl jag känner igen det där, det har inte hänt ofta, men äldsta killen har vi bäddat ner i badrummet en gång, och i duschrummet en gång (vi fick inte upp honom uppför trappan) och jag har faktiskt inte gormat nåt vid dom här tillfällena, men retats efteråt.
Självklart så var jag ju orolig, och kollade honom under natten, vid bägge tillfällena, och inte speciellt glad, men han var 18 första gången, och 19 andra, så jag säger som du, jag var tacksam att det inte var vid yngre år.
Här har vi alltid sagt till ungarna, att hur tokigt det än är, så ska dom komma hem, eller höra av sej, och det har även kompisarna hört, och tog fasta på, det är skönt.
Den äldsta och den yngsta har aldrig haft intresse av att festa.
Kram
Skicka en kommentar